Katterna
Den 31 maj 2006 köpte vi två katter från Djurskyddet i Karlstad. Våra älskade gamla katter Sötnos och Tösa hade vi tvingats avliva på grund av sjukdom. Vi kommer nog alltid att sakna våra goa små musjägare. Det känns tomt när de inte sitter och väntar på trappräcket på morgonen. De hörde till gården, de ingick i köpet så att säga.

För att kunna rädda ett par hemlösa katter valde vi att ta katter från djurhemmet. Det var inte lätt att välja eftersom det fanns så många som behövde ett nytt hem. Till slut blev det de båda vi har nu.

Erika, som var med och valde, blev genast kär i Fia och hennes mamma. Fia var då en femmånaders kattunge och otroligt söt. Sköldpaddsfärgad är hon, fast det knappt syns. Nästan helt vit, med grå-svartrandig svans med en brun och en svart fläck under. Dessutom har hon två avlånga mörka fläckar mellan öronen. Ögonen är gula. Hon har världens minsta lilla näpna ansikte och hennes mamma är också väldigt liten och söt. Nu hade vi i alla fall bestämt att vi inte skulle ha någon unge utan en vuxen som var kastrerad och klar.

Därför bestämde vi oss för att prova med Brorsan, en svar-grå-vit hane på cirka tre år och en annan, svart, hane i samma ålder. Tyvärr funkade de inte ihop när de provade på katthemmet. Så då tog vi, till Erikas stora lycka, Fia i alla fall. Så hon och Brorsan flyttade in hos oss. Efter en vecka instängda i sadelkammaren fick de till sin stora lycka komma ut till paradiset. Mycket bus och undersökande i ett antal timmar innan de trötta fick finna sig i att bli instängda igen. Brorsan kom, mycket stolt, med en mus första dagen. Det bådade ju gott!

I oktober 2006 hade Brorsan hunnit med att vara i slagsmål med någon av grannkatterna. Han gick och var sur och arg flera dagar innan vid förstod att han hade ont. Då blev det besök hos veterinären, som fick droga honom för att kunna göra en undersökning. En liten, men ful, bitskada i hasen var orsaken. 10 dagars penicillinkur med allt vad det innebär av fasthållning och mutor... två gånger per dag dessutom! Men han blev frisk och sitt gamla goa jag. Han var en riktigt bra styvfar till kattungarna. Han som inte ville se åt dem ens, när de var små, lekt sedan med ungarna och vaktade dom när de var ute! Tyvärr var Brorsan mer förtjust i kattungematen än ungarna och han åt som en häst. Följden kan ni nog räkna ut... Han såg inte ut som någon sylfid direkt. Fast gott mådde han...

Julen 2006
Att försöka fånga fem katter samtidigt på en julbild visade sig nästan omöjligt, till och med fast vi bjöd på favvismaten! Bevisligen är ju alla med, om än inte som det var tänkt... Håll med om att Fia är hemskt söt när hon står på bakbenen för att nå skålen!

Julen 2009 finns bara tre av katterna kvar. Brorsan blev överkörd på väg till grannar på andra sidan vägen och är begravd med Sötnos och Tösa. Lillebror försvann i slutet av april när han var ute på en av sina vandringer. Vi såg honom på andra sidan 63:an och försökte få tag i honom, men lyckades inte. Han var så rädd för bilarna och sprang till skogs de gånger vi kom i närheten av honom. Troligtvis försökte han ta sig tillbaks till rätt sida av vägen och blev han nog ihjälkörd till slut. Saknar dom båda så mycket. Fia har blivit innekatt och går under vintern bara ut en stund för att jaga och bajsa. Kattis är inne väldigt mycket hon med och Dottis lite grand. Dottis är rädd för alla ljud och vill ut så fort något låter.